Jag har varit dålig på att lägga ut nya tillskott till samlingen på bloggen. Här kommer iaf bilder på senaste skörden, nytt märke för mig och det ska bli roligt att testa. Holosarna ser extremt fina ut.
fredag 20 december 2013
torsdag 19 december 2013
Cuccio Colour - Tel-Aviv About It!
Betyg: 4/5
onsdag 18 december 2013
Smitten polish - Electric lime
Nya flaskan och ännu grönare än i gamla? Jag vet inte, för jag har inte den gamla flaskan.. Men detta känns tok-neonigt jämfört med swatcher jag sett. Hursomhelst - det är ren perfektion. Jag älskar det! Tre lager på bilderna. Glöm inte besöka Karin, för fler gröna sköna lack!
Betyg: 5/5
tisdag 17 december 2013
Filmtips!
I söndags var vi på bio och såg Escape plan med Sylvester Stallone och Arnold Schwarznegger. Det är ju knappast en film som är aktuell för Oscarsnominering, men bra action och underhållning för stunden, och mer begärde vi inte heller. Jag gillar liksom meningslös action, våld och explosioner.
Filmen handlar iaf om Stallone som jobbar på ett företag som specialiserat sig på fängelsesäkerhet och han jobbar undercover som fånge, för att bryta sig ut och därmed peka på fängelsernas svagheter.
Sen går det som det går, och han hamnar i ett högsäkerhetsfängelse ihop med Arnold och ja - namnet på filmen är det det handlar om. Att fly från det säkraste fängelset "made by man" (finns det andra sorter?). Hur det slutar kan ni säkert lista ut med lillfingret, men se den ändå. Snart är gubbarna gamla på riktigt.
Betyg: 3/5 (bilden lånad från Imdb)
måndag 16 december 2013
I ♥ NP - Cygnus Loop
Blå Måndag hos Tove. Fasen också att det krympte lite av Seche vite... men men... Lacket i sig är sagolikt. Formula, pensel, effekt, färg... ja det är perfektion på flaska helt enkelt. Tre lager på bilderna!
Betyg: 5/5
söndag 15 december 2013
lördag 14 december 2013
Hare - dog day dream
Vilken otippad, och jag gissar, gammal goding från Hare. Jag tycker många lack vill spricka i ytan efter nån dag, men detta hade jag hela tre dagar, och det höll perfekt. Tre lager på bilderna och Seche vite. Jag tycker det är hur snyggt som helst!
Betyg: 5/5
fredag 13 december 2013
Äntligen!
Igår fick jag ett efterlängtat besked. Jag har kommit in på utbildningen till vårdadministratör! Det var andra gången jag sökte och nu så! PANG - där satt den. Ganska exakt ett år sen jag blev uppsagd p g a arbetsbrist. Ett uppköpt företag - ja, då spelar det ingen roll att man jobbat där i 10 år och gett allt och lite till. Tack och hej och hejdå. Jag tror jag levde i chock i ett par månader. Nu är jag förvisso inte ensam om att bli uppsagd, det händer överallt och hela tiden och människor ses bara som arbetskraft och det finns ingen empati eller nån som helst känsla för människan bakom jobbinsatsen. Det är sån enorm skillnad, från det att jag började jobba för sisådär 17 år sen.
När man träffar nya människor så är det alltid så, utan undantag - att efter man presenterat sig, så är fråga nr 2 "och vad sysslar du med då"? Har man då inget svar - ja, då transformeras man till en icke-person på nåt sätt. Jag har aldrig nånsin varit arbetslös i hela mitt liv, och trodde verkligen inte att det var så - men jo. Man mister sitt människovärde på nåt sätt, för att inte tala om förnedringen man måste utstå på AF. Hade ett privat företag funkat så, så hade det konkat för länge sen. Jag har aldrig besökt en inrättning av nåt slag där det vilar en sån känsla av uppgivenhet och slöhet som AF. De haaaasar fram som om förmiddagens projekt var att ta sig från skrivaren till kaffeautomaten. På måndag går jag dit för sista gången, och det ska bli så enormt skönt, så det är helt galet. Det är under min värdighet att ens betala p-biljett på det stället.
När man träffar nya människor så är det alltid så, utan undantag - att efter man presenterat sig, så är fråga nr 2 "och vad sysslar du med då"? Har man då inget svar - ja, då transformeras man till en icke-person på nåt sätt. Jag har aldrig nånsin varit arbetslös i hela mitt liv, och trodde verkligen inte att det var så - men jo. Man mister sitt människovärde på nåt sätt, för att inte tala om förnedringen man måste utstå på AF. Hade ett privat företag funkat så, så hade det konkat för länge sen. Jag har aldrig besökt en inrättning av nåt slag där det vilar en sån känsla av uppgivenhet och slöhet som AF. De haaaasar fram som om förmiddagens projekt var att ta sig från skrivaren till kaffeautomaten. På måndag går jag dit för sista gången, och det ska bli så enormt skönt, så det är helt galet. Det är under min värdighet att ens betala p-biljett på det stället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)