Lilla fröken Nailoramas senaste marbling.

Ni minns kanske att min gröna malakitmarbling gjorde jag på Annandag påsk, när resten av familjen låg och sov med filten i örat. Det var inte riktigt hela sanningen. När jag var klar till sådär 70% så vinglade lilla fröken Nailorama upp, i sitt lila Mumin-nattlinne, och deklarerade att hon också vill ha en marbling...
Att marbla små barnnaglar är minsann inget för den lättstressade. Här kommer resultatet iaf. Efter 4 dagar sitter det fortfarande hyffsat, tack vare Seche vite-överlacket. I vanliga fall skaver hon av det på en eftermiddag.

Finmotoriken när det gäller att doppa nageln lodrät på ett visst ställe i en mugg, lämnar en del övrigt att önska. Jag måste ändå säga att det blev ganska bra. Och hon snappar upp det mesta, för idag sa jag "vad bra din marbling har hållt denna veckan!" -"Ja, det är bara för överlacket" kom det blixtsnabbt.