fredag 29 juli 2011

Att medvetet ge sitt barn men för livet ;-)

Jag har en 6-åring. Det blir en växlande vardag med en sån i huset. Ibland beter hon sig som en 2-åring och ibland som en 12-åring. Precis som det ska vara, med andra ord.
Nagellack har det arma flickebarnet använt sen hon kunde peka på dem och säga "aggeack" - och jag var ju inte direkt svårövertalad. Mohaha - här hade jag chansen att skapa ett litet monster.

Jag inser dock att jag kan ha tagit mitt Frankenstein-projekt lite väl långt. Häromdagen vill hon ha watermarbling på sina pyttenaglar. Ok, det kunde jag väl hacka i mig, men så kom glatt fortsättningen:
-Jag vill ha olika färger på alla naglar!! Vi får testa och se vilka som funkar! Snälla mamma!
Den som höftar lite snabbt inser att det blir sisådär 50 lack... Nja, alltså - Nej! Skulle inte tro det, kära lilla avkomma, mamman vill inte hamna på hispan sörru´;-)

Men så små naglar så blir det ju inte så mycket mönster av det, men dottern är nöjd - så då är jag det också. Och jag inser att detta bara är början på en lång smink-karriär...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir jätteglad för kommentarer, och för enkelhetens skull så svarar jag på eventuella frågor här, där du ställt den! :-) Ha det gott!

I love comments, and If you have a question, I´ll answer it here. Have a great day!